I hate it.
Det har varit jobbigt, många resor fram och tillbaka, många möten.. Jag börjar med att tala om att jag inte alls söker uppmärksamhet och att folk kanske har det värre än mig, det är inte det jag är ute efter, jag är inte ute efter att provisera, jag vill bara skriva av mig och förklara varför även jag kanske varit annorlunda och väldigt deprimerad.
Allt började i Januari, vi skulle flytta dit den 2. Jag åkte dit den 3, för jag vägrade åka dit. Jag satt i pyjamas och diskuterade med soc, jag har diskuterat med dom så mycket. Jag rymde på natten, innan den 2. Klockan fem på morgonen, jag kom till Ica, inte längre än så.. Jag blev ytterst besviken när jag misslyckades. Jag gick efter många om och men hem igen, jag la mig och pratade i telefon. Sen sov jag nog ett tag, för jag minns inget, hade inte sovit under natten.. Sedan åkte dom, jag satte mig framför datorn och redan dagen efter fick jag lov att åka. Vi fick inte ha mobilen på två veckor, för att soc bestämde det. Efter två veckor hade vi möte och vi fick våra mobiler tillbaka. Jag vet inte hur många nätter jag var vaken och bara satt, stirrade ut i luften. Jag kände mig som en levande död. Vi fick inte ha datorn heller, det var hemskt. Vi var ute i skogen, det var flera meter snö ute och vi skottade varje dag. Vi hann vara där i en vecka, sen började skolan. Det var inte det bästa det heller.. Men återigen till boendet.. Det var sysslor vi skulle göra hela tiden, såsom skotta, diska, städa, hela tiden. Det ligger ca 40-50 minuter från stan, två grannar, 2 km till skolan. I vintras gick vi ofta till skolan, vissa mornar var det ungefär 20-28 minus grader ute. Vi mådde bra litegrann till och från, men mötena var nästan värst, varje möte blev det disskutioner och en massa tårar, vi var hemma vissa helger och vissa helger var vi där. Vi gjorde aldrig några saker, det var bara en gång vi åkte till stockholm och nån gång har vi varit och badat och nån gång var vi och bowlade, men inget mer har hänt. Affären åkte vi aldrig till, bara typ en gång i veckan.. Vi fick 300:- i månaden och det skulle räcka till det mesta - Rakhyvlar, smink, hårfärg, pengar till mobilen och dylikt. Det var lite smått jobbigt. Vi fick lov att vara på våra rum klockan 9 och ha mobilerna utanför i en korg. Det var diskutioner och sånt fram och tillbaka, efter några månader fick vi ha mobilerna på heltid igen, mötena var fortfarande förjävliga och hela den skiten, jag kände att jag bara blev arg hela tiden. Efter några veckor blev det bestämt att vi skulle vara borta varje helg eftersom att vi ska flytta den 08/06. Jag är så glad över det. Men senaste mötet gick åt helvete, jag blev arg och slog en glastallrik i bordet, den gick i 1000 bitar och jag fick massor av sår, men det går för långt till slut, det är nog en av dom få gångerna jag nått den gränsen, jag brukar lugna ner mig när jag varit arg efter ett utbrott, men ilskan höll sig i en eller två timmar till. Jag har tidigare fått utbrott där, jag har varit så arg att jag sprungit ut, jag har nästan förstört grinden och skrikit fula grejer, kastat skor, kastat pannkaka, jag har suttit och bara grinat mitt ute på vägen och försökte ställa mig ivägen så att en bil kunde åkt på mig, men han åkte åt sidan, jag kastade mitt smink som jag höll i ner i diket, det tog sedan min mormor upp igen. Jag har rivit ner grejer och slagit sönder en stol i skolan. Ilskan borde jag lära mig kontrollera, jag vet. Men förut var det ju lungt, jag blev förbannad, gjorde någonting och sedan blev jag glad igen, men att sitta tyst och le och låtsas som att allt är bra när jag är arg som en djävul, så går det inte tillslut. Utbrotten brukade inte komma så ofta förut, dom har inte varit ofta, ett utbrott kom för att en kille kastade en boll på mig i skolan. Men blir man trött psykiskt och det är jobbigt så blir det så, iallafall för mig. Det har inte varit nån som lyssnat, ingen har gjort nått åt problemen som varit. Vi var på prao i tre veckor i leksand i maj, efter det skulle vi tillbaka - Det var en av dom värsta veckorna. Det har dom sista veckorna varit, vi har frågat om skjus till skolan, men vi får ingen, vi frågar snällt. Det har varit tjafs om pengar och kläder väldigt ofta och arg har jag varit. Det har helt enkelt varit ett rent helvete dom senaste 6 månaderna. Det gick bra i början till och från, men det går bara sämre. Imorgon åker vi dit och är där till onsdag, då är det skolavslutning och sen slipper vi stället föralltid.
