Ligger i min mjuka säng och tänker på livet, det där underbara tonårslivet som man verkligen vill ha.. Mina tonår är snart slut, antar jag. Jag kan säga så mycket som att jag fyller 18 i Februari, sen då? Jag går ut IV med betyg till sommarn, ska börja en riktig linje på gymnasiet som 18½ år, tar studenten när jag är 21, om allt går som planerat. Och då är jag vuxen, jag ska alltså om 3½ år bara helt plötsligt skaffa mig ett jobb, klara mig själv och skaffa en egen familj att ta hand om och att vara med? Jag skulle kunna åka på resor och leva livet, men jag vill inte vara 30 år och morsa till mitt första barn, okej om det är 3 eller 4 barnet, då är det helt okej. Men just för mig känns det inte bra. Alls. Sen är ju alla olika, så jag kritiserar inte någon ifall dom får sitt första barn runt 30 års åldern. Verkligen inte, det finns dom som får det när dom är 35-40 också. Självklart är det bra för barnet, då har man förmodligen stadig ekonomi och ett jobb och utbildning och sådant. Nu vill jag inte hänga ut dom som inte har en utbildning/jobb, dom försöker på sitt sätt. - Men åter till mitt ''tonårsliv'', som många tonåringar, vill jag också bli något, många vill bli fotograf, designer, musiker, sångare, stylist, frisör (tänker då i tjejernas banor, möjligt vissa killar också.) och jag har velat bli fotograf i flera år, men sedan kom jag och tänka på hur höga poäng man måste ha för att komma in på den linjen, så drömmen sket sig och jag var tvungen att tänka i andra banor, började tänka på att bli målare, gå bygg & anläggning, men insåg att det inte alls är roligt och jag vill ju göra något jag verkligen gillar. Jag har alltså börjat tänka på att plugga arslet av mig för att kunna komma in på estet, (ett högskoleförberedande program) med dom där ''högre'' betygen, men att kanske gå musik, för att bli sångare, en riktigt stor artist en dag, åka till LA och spela in en skiva, få skivan såld till miljontals folk, åka på turne runt i hela världen, träffa andra kändisar och leva livet. Skulle vilja ha ett eget privatflygplan. - Det är alltid bra att ha drömmar, jag vill verkligen inte bli fast med något skitjobb som städerska eller donken (Det är absolut inget fel att vara det heller, det är bara inte min grej, jag tycker det är bra att det finns folk som jobbar som städerska och på mcdonalds)Mcdonalds eller städerska är verkligen inte min grej. Men hela den här drömmen om att få sjunga inför miljontals folk och allt, det kanske inte blir så, men det är ändå en dröm. Jag kan hinna ändra mig 3045495 gånger under det halvåret som jag går IV, det vet jag aldrig.

 

En ganska stor dröm jag också har haft är att gå high school ett år i England eller USA, som utbytesstudent då, men det är försent, det är bara 14-18 år. Om jag ska plugga utomlands lär jag gå Collage, eller någonting. Men high school skulle verkligen vara en upplevelse. Lyckligt lottade dom som fått den chansen.

 

Jag vill inte bli vuxen, inte än, jag vill inte fylla 18. Visst, man kan ju säga - åh, jag vill fylla 18, då kan jag supa mig full på krogen, gå på fester, tatuera mig, köpa cigg, osv, men det är liksom det som är hela grejen. Visst, jag kan ta en runda på krogen, dricka och ha kul. Men jag röker & snusar inte, så det behöver jag inte köpa, jag får redan tatuera mig, så det behöver jag inte ens tänka på och för dom som inte får pierca sig förrän 18, JAG TYCKER SYND OM DOM, jag fick det efter jag fyllde 14. Så, ja, jag vill inte fylla 21, jag kanske inte ens klarar att ta eget ansvar, tänk om jag misslyckas helt? Tänk om .. Äsch, borde inte skriva så, då kan jag få sitta hela natten. Men jag funderar riktigt starkt på det där, jag är glad att jag gått IV i 1 och ½ år, och att jag äntligen bor hemma igen, att jag får bo hemma tills jag tagit studenten, mycket hinner hända på 3½ år, jag kanske känner mig mycket säkrare redan om 1 år, visst känner jag mig halvt säker nu, visst skulle jag vilja ha en egen lägenhet och sådant, men jag har börjat tänka lite längre, klarar jag det? Jag som knappt kan laga mat, vad jag vet, brukar ju inte göra det så ofta, jag som är så lättskrämd jämt, skulle jag då klara ett helt eget hushåll? Man vet aldrig, visserligen, skulle säkert vara helt underbart och få designa en hel lägenhet precis som man vill ha den, utan att någon annan kommer och bestämmer.

 

Oj, ser att jag skrivit en hel bibel, wooops, hoppas ni orkar läsa ändå!